KCMEDIAknapp.jpg



banner-podcast150px.jpg



UppdragSverige-knapp.jpg



VarldenIdag.jpg



STH.jpg



Kanal10.jpg



oppna



Denna Vecka

Torsdag 09:00-11:00
Öppna förskolan
i cafeterian

Lördag 11:30
Buskul
i Vivalla

Lördag 13:00
Begravningsgudstjänst för Berit Gustavsson

Lördag 19:00
Ungdomsmöte
Samuel Huss

Söndag 10:00
Gudstjänst
Per-Åke Eliasson
Byggoffer
Barnvälsignelse
Promiseland
Medlemsintagning
Webb-tv

Söndag 18:00
Församlingsmöte
för medlemmar

För mer info se
Kalendern

Kommande-handelser.jpg   Facebook-mindre.png Instagram-mindre.png

 

 

Zoe, 72, tar ensam hand om sex barnbarn

Zoe

Vanligtvis när Soluppgångsteamet träffar Zoe, 72 år gammal, sitter hon och gråter mycket. Hon säger sig vara en mycket sorgsen gammal kvinna med lite framtidshopp. Det är lätt att förstå Zoes sorg. För 35 år sedan skildes hon från sin man och efter det har hon fått begrava sina tre egna barn som alla har dött i aids. Nu tar hon ensam hand om sex av sina barnbarn.

– Jag kommer aldrig att kunna känna riktig glädje igen, säger Zoe när vi träffar henne i hennes barndomshem på Bussi Island.
Hon flyttade tillbaka hit för fyrtio år sen och har sedan dess bott i lerhuset utmed vägen ner till sjön. Huset är på cirka tio kvadratmeter och de två små rummen är mycket smutsiga och stökiga. Förutom ett par stolar och en byrå är det tomt på möbler. Zoe sover tillsammans med alla barnen på några madrasser på golvet.
Hon beskriver hur hon känner sig väldigt ensam i jobbet att uppfostra barnen och att hon ofta blir trött och ledsen när barnen är olydiga mot henne.
– Jag hjälper Gud att uppfostra barnen, men jag tror inte att de kommer att komma ihåg mig när de flyttar härifrån, säger hon sorgset.

Det märks att den tuffa situationen har tärt på Zoe. Hon har väldigt svårt att se någon glädje i livet och klagar också på smärta i leder och tänder. Men efter ett tag erkänner hon att barnen inte bara ger henne bekymmer, utan att de också får henne att skratta ibland.
Tre av barnbarnen är sponsrade genom Barnhjälp Soluppgång och kan gå i Bussi Junior School.
– Att barnen kan gå i skolan är ett tecken från Gud, säger Zoe.

Zoe

Ett av barnbarnen är Rose, som är 14 år och går i tredje klass i Preliminary School. Hon berättar att hon vill bli lärare och att hennes bästa skolämne är matematik.
– Jag får hjälpa till med allt här i hemmet, säger hon. Diska, tvätta, hämta vatten, laga mat och ta hand om grisen.
Just det, grisen. På baksidan av huset hittar vi en grymtande sugga som står och bökar i leran. För en familj på Bussi betyder en gris mycket – mat, försörjning, trygghet.

Zoes
Roses kusin Lovinsa, 12 år och också hon ett Soluppgångsbarn, säger att de alla är mycket tacksamma för vad mormor Zoe gör för dem.
– Vi brukar ta hem presenterna vi får av Soluppgång och visa dem för mormor, och vi tackar henne ofta för att vi kan få vara med i Soluppgång, säger hon.
Medan vi pratar kommer ytterligare ett av barnbarnen hem. John är 20 år och försörjer sig själv och familjen som fiskare. Tidigt varje morgon går han upp till sjön, som ligger någon kilometer bort, och drar in näten från sin fiskebåt.
När kvällen kommer är det dags att åka och lägga ut dem igen.

Publicerad: 2010-06-03
Text: Linus Hugosson
Foto: Linus Hugosson