KCMEDIAknapp.jpg



banner-podcast150px.jpg



UppdragSverige-knapp.jpg



VarldenIdag.jpg



STH.jpg



Kanal10.jpg



Denna Vecka

Lördag 10:00
Ledardag
på KCÖ

Söndag 10:00
Gudstjänst
Per-Åke Eliasson
Medlemsintagning
Webb-tv

Söndag 18:00
Församlingsmöte
för medlemmar

För mer info se
Kalendern

Kommande-handelser.jpg   Facebook-mindre.png Instagram-mindre.png

 

 

Israel kan inte ersättas med kyrkan

jerusalem.jpg


Helt nyligen har de palestinska kyrkorna vädjat till kristenheten runt om i världen att stödja deras sak. De anser sig själva och det folk man representerar vara förtryckta av Israel. Deras vädjan är utformad som ett teologiskt manifest under namnet ”Kronos Palestine” med innebörden att Israel, politiskt och teologiskt, egentligen saknar legitimitet att vara i området. Det innebär att man i stort ansluter sig till det som kommit att kallas ”ersättningsteologin”. Hur kyrkorna i Sverige tänker svara på uppropet är ännu inte klart.  I teologikonferensen 2012 i Uppsala kommer manifestet att behandlas i ett särskilt seminarium. Detta väcker på nytt frågan, om judarnas återvändande till sitt historiska och religiösa hemland, har någon profetisk relevans. 


Var står den evangelikala rörelsen?
Inom den evangelikala delen av kristenheten möter vi både starkt proisraeliska grupper s.k. kristna sionister och företrädare för en strikt ersättningsteologisk hållning. Det är främst karismatiska församlingar och samfund som ser på händelseutveckling i Mellanöstern i ett profetiskt perspektiv och därmed bejakar Israels fortsatta betydelse i frälsningshistorien. Om man däremot vänder sig till den mer akademiskt skolade delen av den evangelikala rörelsen, verkar det som om man där håller fast vid ersättningsteologin.  Att den nyss hemgångne teologen John Stott helt bejakade den traditionella ersättningsteologin kan få en avgörande betydelse.


Jag beklagar detta eftersom det kan påverka den alltmer samordnade pastorsutbildningen inom frikyrkorna i Sverige. Flera av dessa samfund identifierar sig med den evangelikala rörelsen genom sin anslutning till det s.k. Lausannedokumentet - senare kompletterat med Cape Town Comittment. Även om man kan utläsa en välvillig hållning till judarna i allmänhet i det senare dokumentet, saknas den profetiska eftertanke som bl.a. präglar den Katolska Kyrkans bearbetning av frågan.


Bland frikyrkosamfunden i Sverige har det sedan gammalt funnits en profetisk uppmärksamhet på det som sker med Israel. Framför allt gäller det pingströrelsen och EFK. Inom dessa samfund märker man mer och mer att hela frågan om Israel är obekväm, för att inte säga ointressant. Det finns en tendens att endast se problematiken i ett politiskt och humanistiskt perspektiv. Om denna hållning förstärks av ett ersättningsteologiskt koncept, kommer pastorerna inte längre att kunna ge församlingarna en förståelse av sin samtid som är profetiskt relevant, vad gäller Israelfrågan.


Gud har fortfarande planer för det judiska folket
Att judendomen som uppenbarelsereligion också innehåller ett typologiskt mönster med tillämpning på Jesus Kristus och den kristnes delaktighet i Abrahamsförbundet, detta är ett apostoliskt vittnesbörd av stor betydelse.  Att däremot hävda, att ersättningsteologin skulle utgöra sammanfattningen av hela Guds syfte med det judiska folket innebär, att man förnekar den historiska substansen i stora delar av GT:s profetiska utsagor. Ersättningsteologin reducerar det fysiska Israel till en allegorisk idé utan verklighetsanknytning till den faktiska historien.


Eftersom Gud verkar suveränt i ett faktiskt historiskt skeende, får hans handlande med det judiska folket också politiska implikationer. Israel blir ett tecken för nationerna, ett vittne om Guds närvaro i det vi kallar politik och historia (Jes.49:3, 43:1,10-). Guds syfte med Israel som en politisk aktör och katalysator är större än Israel själv, ja, till och med större än frågan om deras eget välbefinnande eller vad som känns bekvämt för världssamfundet i dess ambitioner att kontrollera skeendet.  Jes.48:9-11. Hes. 36:17-23


Man kan därför inte som i ”ersättningsteologin” reducera stora delar av de profetiska utsagorna i GT till teologiska analogier. Man måste inse att det också finns ett fysiskt, politiskt innehåll i de profetiska löftena som endast kan syfta på Guds handlande med ett fysiskt Israel i en historisk kontext.


Apostlamötets (Apg.15) bekräftelse av löftet till det judiska folket om att Gud i sin tid skall ”upprätta Davids fallna hydda” - vilket också indirekt bekräftas av Jesus i sitt samtal med lärjungarna före himmelsfärden - har både andliga och politiska implikationer, om man förstår begreppet i sin ursprungliga kontext (Amos 9:11-15).


Därför bejakar jag den profetiska rörelseriktningen i det aktuella skeendet: judarnas återvändande och etablering i det geografiska område som är definierat i Abrahamsförbundet.


Sven Nilsson, Örebro


Även publicerad i tidningen Dagen 30/8-2011


Publicerad: 2011-08-31
Text: Sven Nilsson
Foto: stock.xchng