Buskul-10ar-bnr.jpg

KCMEDIAknapp.jpg



banner-podcast150px.jpg



UppdragSverige-knapp.jpg



VarldenIdag.jpg



STH.jpg



Kanal10.jpg



Denna Vecka

Lördag 11-13
Buskuldag
Tårtfest och aktiviteter på gårdarna
i Vivalla

Lördag 15:00
Buskuldag
Buskulmöte
i Vivalla

Lördag 19:00
Vittnesbördsmöte
i Vivalla

Söndag 10:00
Gudstjänst
Andreas Junaeus
Byggoffer
Webb-tv

Söndag 18:00
Församlingsbön
för medlemmar

För mer info se
Kalendern

Kommande-handelser.jpg   Facebook-mindre.png Instagram-mindre.png

 

 

Eva - fembarnsmamma utan hem

sunrise_eva1
Eva är 30 år gammal och lämnad ensam att ta hand om fem barn. Hon är mycket sjuk och visar upp de vanliga hiv-symtomen. Hennes största fruktan inför framtiden är hennes barns skolgång, men tack vare Barnhjälp Soluppgång vet hon att de nu får gå i skola - vad som än händer henne själv.

Ett stenkast in från stora Kampala-vägen bor Eva. Hon hyr ett rum i en skola, det billigaste boendet hon kunnat hitta.
Eva är 30 år gammal, mamma till fem barn och trots hennes utmärglade och tunna kropp avslöjar dragen i ansiktet att hon är en vacker kvinna.
Hon skyndar från ett hus bredvid för att ta emot oss. Direkt märks det att hon är sjuk. Hon hostar oavbrutet och det ser ut att göra ont varje gång.
– Jag har mycket ont på insidan av bröstet, berättar hon.
Men Eva vill inte gå och testa sig för hiv – hon lever hellre i ovisshet än riskerar att få ett hemskt besked.

För att klara av brödfödan och månadshyran på 15 000 ugandiska shilling (cirka 65 kronor) går Eva runt och gräver och tvättar åt folk.
– Om jag jobbar riktigt hårt kan jag få ihop 10 000 shilling på två veckor, säger hon.
Men sjukdomen har hindrat henne från att jobba de senaste två veckorna, och situationen har blivit så desperat att hon har fått skicka iväg fyra av barnen att bo med sin farmor. Endast minstingen på två år bor hos henne för tillfället.

Evas man har inte synts till på två år. Strax innan han övergav henne märkte hon att han blev sjuk och visade de vanliga aids-symtomen. Det är oklart om han ens lever idag.
Evas mamma är död och kontakten med mammans släktingar är bruten. Den enda Eva har som kan hjälpa henne är hennes 78-åriga farmor.
För en tid sedan kom Eva in på Soluppgångs kontor i Kampala och bad om hjälp. Hon hade då varit på en del olika statliga inrättningar och sökt stöd utan framgång, och till slut hade någon skickat henne vidare till Soluppgång.
– Det bevisar att Soluppgångs ar-bete börjar bli känt och få ett gott rykte häromkring, säger Elisabeth Kasaija, koordinator för fadderprogrammet.
Efter att ha fått Evas omöjliga situation beskriven för sig insåg Soluppgångsteamet att hon behövde hjälp. Hennes barn ställdes på kö för att komma med i programmet och är i nuläget precis intagna.
För Eva är det en enorm lättnad att veta att hennes barn kommer att få hjälp med skolgången.
– Min största fruktan inför framtiden är mina barns skolgång, säger hon.

Bara någon dag sunrise_eva2innan vi träffar Eva har hon fått det tunga beskedet att hon måste lämna sitt lilla rum. Skolan är nedlagd och hyresvärden vill hyra ut hela huset till någon annan.
– Jag har inte mycket hopp inför framtiden, säger hon. Jag har bett om en tids nåd från landlorden, men jag vet inte hur det blir.
– Om ni vill besöka mig igen vet jag inte var jag kommer vara.
Vi skjutsar Eva till hennes farmors hus, så hon får träffa alla sina barn. Ett av barnen kommer springandes emot henne när hon kliver ur bilen, och hela familjen blir lite gladare av att få ses igen.
Evas bräckliga hälsa gör det svårt att veta hur länge hon kommer att finnas till hands för sina barn, och hennes 78-åriga farmor har svårt att ta hand om alla barnen.

Utan Soluppgångs stöd hade situationen varit hopplös för familjen.

Artikeln är från Soluppgångs Nyhetsbrev 1/2009.

Publicerad: 2009-04-03
Text: Linus Hugosson
Foto: Linus Hugosson